Mitt liv och jag

Känns mörkt. Hatar när det blir såhär. Hatar att få den här ångesten. Den kommer på en sekund och känns som den ska kväva mig. Den sätter sig i halsen så ja knappt får luft. Och orsaken då? Ja det är väl mycke kanske. Mycke som ja vill men som ej är möjligt i min situation. Kan det inte bara bli bra. Kan jag få lyckas?.... Krampen i kroppen är hemsk när de blir såhär. Blir så trött. Nä nu är det väl nog från mig. Nu ska ja dra täcket över huvudet och hoppas på bättre tider.